"Låt aldrig en tärning bestämma vägen, stjäl inte från dina reskamrater, 

om du hittar kärleken - håll i den hårt."

Jack är resenären med mer tid än pengar. Han har dåligt omdöme och tycker att charterturister är töntar. Nu är det dags att ta resandet till en ny nivå, bortom att simma med delfiner och bungyjump. Jack skall resa till Indien över land längs det bortglömda The Hippietrail. Vad kan gå fel?

Paradisstränder, märkliga backpackers, tiggare och tempel är en del av den indiska upplevelsen. Men är det inte lite mycket av en slump när tillfälliga vänner längs vägen tycks försvinna eller dö?

Snart inser Jack att det finns viktigare frågor än hur man enklast tar sig till Goa... Är han förföljd? Finns det ett hemligt brödraskap av backpackers? Existerar The Backpacker Killer? Är Jack nästa offer?


Beställ Hippiespåret som pocket eller e-bok on-line. Finns på Adlibris, Bokus, Cdon och iBooks. Kan även beställas hos din bokhandlare eller streamas hos Storytel och Nextory. 

"Alla som någonsin backpackat kommer känna igen sig, ni andra kommer vara glada att ni slapp!"


"Underhållande, spännande & fängslande!"

Betyg 4 av 5         jenniesboklista.com

”Spännande, underhållande, annorlunda och läsvärd backpackerthriller”

Betyg 4 av 5      Binas Books 


Det finns flera äkta Backpacker Killers. Den charmerande fransk/vietnames/indiske seriemördaren Charles Sobhraj finansierade sitt resande genom att mörda ett dussintal resenärer och stjäla deras pengar och pass på 1970 talet i Sydost Asien. Sobhraj som dränkte eller förgiftade sina offer han få flera smeknamn, The Bikini Killer, The Splitting Killer och The Serpent. Han åtalades och satt i indiskt fängelse åren 1976 till 1997.
Australiern Ivan Milat mördade sju backpackers i början av 1990 talet i New South Wales. De första kropparna av sedan flera år försvunna backpackers hittades i vildmarken av orienterare. Milat som knivmördade sina offer med kniv avslöjades först när seriemördarjakten blev offentlig. Det avgörande tipset kom från en brittisk backpacker som flera år tidigare liftat och undkommit ett mordförsök.

Hippiespåret enligt Wikipedia:

The hippie trail (also the overland[1]) is the name given to the overland journey taken by members of the hippie subculture and others from the mid-1950s to the late 1970s[2] between Europe and South Asia, mainly Pakistan, India and Nepal. The hippie trail was a form of alternative tourism, and one of the key elements was travelling as cheaply as possible, mainly to extend the length of time away from home. The term "hippie" became current from the mid- to late 1960s; "beatnik" was the previous term which had gained currency in the second half of the 1950s.

In every major stop of the hippie trail, there were hotels, restaurants and cafés that catered almost exclusively to Westerners, who networked with each other as they travelled east and west. The hippies tended to spend more time interacting with the local population than traditional sightseeing tourists.


OM BOKEN: Jag tänkte först döpa romanen Hippiespåret till Tillfälliga vänner. För det är ju det backpacking egentligen handlar om paradisstränder och underverk till trots. Mötet med den där spanjoren som reste runt med sin blindtarm i en glasburk, eller engelskan som såg ut som en borttappad Ellos-modell i klänning och stråhatt men som varit på resande fot i tio år, eller Danmarks näst längste dansk som vi skulle fira julafton med men som blev påkörd. Begreppet Hippiespåret myntades på sextiotalet då hippies och flowerpower-generationen tog sig  från Europa till Indien på evighetslånga grusvägar för att finna sig själva, möta en guru eller bara röka på.  

Min inspiration till Hippiespåret var minnet av en sedan många år stulen dagbok. Med hjälp av vykort, fotografier och en överdos nostalgi återskapade jag den. Det visade sig att mitt tjugotvååriga jag varit en helt omdömeslös backpacker. Och att det absolut inte varit en normal semester jag varit på året 1992. Dagen jag lämnade min hemstad visste jag inte vart jag skulle åka. Jag saknade vaccinationer, reseförsäkring, hade sju tusen i kontanter, mitt Visa-kort hade gått i två delar och min reskamrat hade just hoppat av. När jag ringde till postkontoret i Enköping och frågade om det fanns ett kuvert med ett pass till mig blev det startsignalen till en resa där jag likt en flipperkula studsade runt mellan omständigheter och tillfälliga vänner. Alla som backpackat vet att man förutom att bli blåst, sjuk och lurad dessutom kan råka smuggla porr genom Iran, ibland måste klättra på utsidan av ett tåg för att komma till sin kupé, att man hittar någon man träffat på en annan kontinent ett år tidigare, eller måste köpa sig en pistol eller ett gethuvud, eller att man ibland måste resa genom utegångsförbud och upplopp, bli jagad av gurus eller hitta en halv levande kackerlacka i sin ostsmörgås. Eftersom verkligheten alltid överträffar dikten så har det mesta Hippiespåret hänt.  

I den försvunna dagboken som försvann under ett upplopp i Varanasi hade jag skrivit min adress och ett löfte om 100 dollar till en eventuell upphittare. Jag hoppas fortfarande att den en dag skall hitta hem.


Om författaren: Jag gillar att berätta. Men mina historier är i regel bilder berättade på en 125:e dels sekund. Sedan 25 år tillbaka jobbar jag som nyhetsfotograf och blandar porträtt och uppdragsfotograferingar med världsnyheter. Sedan ett antal åt tillbaka bevakar jag nyheter, sport och feature för TT-nyhetsbyråns kunder både i Sverige och utomlands. Mina bilder syns överallt, från lokaltidningarna runt om i landet, till Aftonbladet, Expressen, DN, SvD, SvT, DI eller utrikes via Reuters eller AP. Jag är Sveriges mest publicerade fotograf.

/Fredrik Sandberg